Språkcaféet är ett ställe där folk samlas en gång i veckan för att öva på sin svenska. En blandad skara besöker språkcaféet, här spelar varken religion, nationalitet eller ens svenskkunskaper någon roll – det viktigaste är språket och gemenskapen.
– Det är en fantastisk känsla att få följa människor på deras resor och själv känna att man bidrar, säger diakonen Hannu Lounela.
Caféet leds av ett tiotal volontärer som kallas språkvärdar och håller rum i en av Svenska kyrkans lokaler i Flemingsberg. Deltagarna delar upp sig på olika bord där det finns minst en värd. Som värd hjälper man att driva samtalet. Ibland blir det ett samtal mellan språkvärden och deltagaren.
Varannan vecka inleds timmen med en sångstund där gruppen sjunger kända melodier på lättare svenska. Som “Blinka lilla stjärna” fast med en text som handlar om att gå runt i mataffären och köpa olika frukter – för att repetera vardagliga och användbara ord.
Idéen om ett språkcafé väcktes till liv av diakonen Hannu Lounela under tiden han jobbade i en kyrka i Eskilstuna. Flera nyanlända ska kunna vända sig till kyrkan för att söka efter gemenskap och för att kunna öva svenska utanför SFI-lektionerna. Det blev väldigt snabbt uppskattat och han bestämde sig för att ta med idéen om ett språkcafé när han för sju år sedan började arbeta i svenska kyrkan Flemingsberg. Språkcaféet är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, stadsmissionen och den katolska kyrkan, där alla bidrar med olika resurser.
Även om språkcaféet idag är välbesökt önskar Hannu Lounela att de kunde nå ut till ännu fler människor, men det är lättare sagt än gjort.
– Utmaningen för oss är hur vi sprider ordet om caféet, man kan ju inte se på någon om de pratar svenska eller inte, säger han.
Språkvärdarna brukar i början av terminen stå utanför kyrkans lokaler i Flemingsbergs centrum och dela ut lappar med information. Om en person inte förstår svenska, då har de hittat en potentiell deltagare.
Språkvärdarna brukar alltid samlas efter de olika tillfällena för reflektion.
– Det är inte bara språk som delas, det delas även erfarenheter och livsöden. Det kan både bli wow-känslor över hur fantastiska möten har varit men det kan även bli väldigt känslosamt, säger Hannu.
Wafaa Oden, 52 år kom själv till Sverige från Syrien år 2015 och är nu språkvärd. Hon tyckte då att det var väldigt svårt att komma in i det svenska samhället.
– När jag hade kommit in lite mer i samhället så bestämde jag mig för att hjälpa andra. Jag vill inspirera och uppmuntra människor till att integreras och göra rätt för sig.
Isabelle Enakpoke
