En plats för olika verksamheter där forskning, utbildning och konstnärskap möts. Så beskriver René León Rosales Mångkulturellt centrum i Fittja. Han forskar i frågor om hur segregation och rasifiering av staden påverkar ungdomars tankar om sig själva.
Hur startade mångkulturellt centrum?
– Centret grundades år 1986 som en kommunal stiftelse. Vi är resultatet av att tre kommunpolitiker i Botkyrka såg att migrationen förändrade demografin i området. Det reste en rad frågor kring den kommunala verksamheten i områdena. Kommunen la fram ett förslag om att öppna centret och man kollade intresset för olika forskare att ansluta. Från början var centret ett initiativ med ambitionen att bygga ett muséum. Det är därför vi fortfarande har en konsthall där vi nu har utställningar på projekt.
Hur skulle du beskriva forskningen du bedriver på centret?
– De krafterna som orsakar segregation och upprätthåller den över tid, till exempel boendepolitik och skolpolitik, skapar villkor som formar hur ungdomar och barn lär sig om vilka de är och vilka de tror att de kan bli. Ungdomar och barn med olika bakgrunder som växer upp i städer med etnisk och ekonomisk segregation formas också av det. Här ser jag stora problem i det tillstånd vi har i Sverige och det närmar jag mig i min forskning ur ett kritiskt perspektiv.
Varför är det här viktigt i områdena kring Fittja och Botkyrka?
– Jag har sedan tidigt intresserat mig för frågor som är kopplade till rasism och speciellt till strukturell rasism, att det i ett samhälle finns brister i systemet som drabbar vissa typer av människor och vissa områden. I de här områdena kan det vara så att samhället inte klarar av att göra sin uppgift för de som bor där.
Hur används din forskning på mångkulturellt centrum?
– Jag har förmånen att jobba i en organisation med utbildningsverksamhet. Vi har egna utbildningar som använder vår forskning i sin undervisning. I viss mån vävs forskningen in i våra utställningar. Då görs det i form av utställningstexter.
Varför är det viktigt med ett mångkulturellt centrum?
– Det finns ingen annan institution i Sverige som kombinerar kulturhus, forskning, utställningshall, bibliotek, restaurang och konstpedagogik på det sätt vi gör. Det är en styrka med centret att kombinera de här olika arbetena. I och med det kan vi kan fungera som en mötesplats för olika sätt att tänka kring ett tema. Vi har ofta fungerat som en miljö där olika verksamheter inte skiljs åt utan det finns en större beredskap att blanda olika perspektiv. Det är i sig vad som är viktigt med centret enligt mig och en anledning till att jag stannar kvar.
